7 april 2010

under ett halvårs rid har jag tillbringat varje dag flera timmar med honon, under det här halvåret har jag max varit borta 4 dagar ifrån honom inte mer. jag har gjort allt för honom för att han ska ha det bra. under vårat halvår tillsammans är det han jag har lagt ner all tid på, han är alltid kommit först trots familj vänner och pojkvän han har alltid varit nummer ett. om inte han mådde bra så mådde inte jag bra. vi hade byggt upp ett team tillsammans, vi klickade, vi är ett. det vi har byggt upp tillsammans är enormt vi har verklingen börjat från ruta 1 då ingenting fungerade till en början. nu förstår vi varandra vi njuter av varandras närhet vi båda vet att vi trivs. det är med han jag vill tillbringa mitt liv, jag vill spendera min vardag på honom som jag har gjort som senaste 6 månadern. allt som jag har gjort för honom alla promenader massage foder allting jag har gjort för honom har jag gjort för kärlek inte för att jag måste utan för att jag älskar honom. att mitt studie bidrag tog slut för att jag var tvungen att köpa extra foder gjorde ingenting för jag älskade honom och jag vet att om jag ställer upp för honom och får han att må bra så gör han likdant för mig och det är där vi har sätt resultat. till en början betede han sig som en gammal gubbe det var inget mys eller något utan han ryggade och ville helst vara i sin ensamhet men i dagsläget ska man vara glad om man får vara själv en minut, han puffar pussar söker uppmärksamhet han gör allt för att man ska se att han är där. jag får många kommentarer både i stallet och ifrån andra att vi verkligen har kommit framåt och jag kan hålla med för hur det såg ut i början tills nu, men det är fortfarande mycket kvar. men som det såg ut i början trodde jag aldrig att det skulle funka vi klickade inte vi var nästan oense när vi red för att vi var på helt olika nivåer. men efter en månads tid hittade vi varandra närmare och närmare. ibörjan var det inget snack om att rida utan graman han var så j*vla dunder stark så jag trodde armarna skulle gå av på mig och han farade upp och ner med huvudet men idag har jag lagt in gramanen längst in i skåpet, man får ingen känsla man tvingar hästen att vara nere men får inte känna känslan hur man arbetar med en häst, en graman kan vara bra ibland men inte alltid, man lär sig inte rida med den. jag är så tacksam över att jag har vågat satsa och ta egna beslut för så himla mycket jag har lärt mig på honom, han är en riktigt läromästare. jag är tacksam för allt han har gjort för mig för alla dagar han har gjort mig så himla glad och framförallt lycklig. det värsta med allt är att jag vet att det ska vara han och jag, jag vet att vi passar ihop men att det är tvungen att brytas jag vet inte hur våran framtid ser ut men hoppas inte att den tar slut redan imorgon. min dröm var att få ha kvar honom tills han var riktigt gammal och grå och ta hand om honom och göra frihetsdressyr efter som både han och jag älskar att arbeta ifrån marken, men man vet aldirg hur framtiden ser ut jag kanske vinner pengar så jag kan köpa honom så han blir min egen för alltid, från och med idag kommer jag alltid köpa en triss lott, för min och thrillers skull.. jag är iallafall lycklig att han inte ska åka till himelen för jag vet att han fortfarande finns här och förhoppningsvis kanske får tillbringa några dagar i veckan med honom på ringstad dit ägaren tänker flytta honom. men det är fortfarande hemskt att han har varit som min egen sen bara försvinner det så mycket som jag gjort och ställt upp för honom så känns det fruktansvärt skulle verklingen göra allt för att få behålla honom, varför kan inte pengar växa på träd!? alltid ska det vara pengar..

THRILLER JAG ÄLSKAR DIG MER ÄN NÅGON ANNAN






Kommentarer
Postat av: Liindis

ow gumman fan vad hemskt alltså ://// hoppas du får ha honom igen, sluta aldrig hoppas o håll ut <3

2010-04-07 @ 23:06:44
URL: http://lindaboquist.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0